Jag vill hälsa & tacka!

Hej alla glada (och arga) läsare!
Jag vill hälsa er alla en bra höst & så vill jag tacka alla er som orkat läsa vår blogg!
Och jag vill säga attt idag har jag kollat på utsikten från stora balkongen (genom att titta på syskonen och deras kompisar)
/Tack & hej, leverpastej

Sista inlägget

Som ni märker har det varit liten aktivitet på bloggen. Jag trodde nog att jag skulle ha en del tid att skriva och reflektera, men så har inte riktigt varit fallet. Fullt ös hela tiden - med att få ordning, leva sommar och så allt det vanliga. Det fanns er tid att blogga innan vi flyttade - för då längtade man efter att komma iväg och hade tid över.

Sista sommarveckorna blev bra - parallellt med fixandet har vi varit i såväl Haparanda som Jokkmokk och på en del andra platser. Inte minst affärerna på Storheden;-) Skärgården hann vi inte med denna sommar men en hel del hängande nere vid stranden. Och blåbärsplockning, i alla fall för Eyvind.

Eyvind plockar blåbär

Cecilia utanför Coop på storheden. Med lördagsgodis:-)

Med inredningen av huset går det ju framåt, och vi har helt snöat in på begagnade teakmöbler. Vi har varit mycket på loppisar och Blocket. Köket är jag också rätt nöjd med, även om det alltid är alldeles för stökigt. Det är det ju för övrigt överallt i huset....Nåja, här kommer en bild på vardagsrummet. Om bokhyllan ser väldigt liten ut, så beror det på att rummet är väldigt avlångt. Tror vi mätte att det var ca 8 meter långt. Bara soffan är ju nästan 4 meter, och den ser ju också liten ut?!

Vardagsrummet

 

Viloplats mellan kök och matrum

Nu är sommarlovet slut, och i måndags började skolan. Inez och Miranda cyklar till skolan med kompisarna på gatan, även om Calle gått med nu de första gångerna. Tror att de kommer att klara av att cykla själva framöver. Båda trivs bra, och det verkar finnas många kompisar. Det är skönt att det bor många barn från skolan här alldeles i närheten. Men omställningen är stor - de är trötta på kvällar och helger, en slags social utmattning. 

Trötta barn degar

Cecilia och Eyvind har börjat på dagis, förra måndagen. Cecilia tycker att det är kul, hon har hittat kompisar hon också. Även om det är svårt för henne att minnas namnen.......tror de är 19 barn på hennes avdelning. Jag har tagit hand om Eyvinds inskolning och idag ska han stanna och sova efter maten. Det har gått bra med inskolningen där också, även om jag har tyckt att det har varit jobbigare än någonsin. Kanske för att förskolan är ny även för mig och kanske för att det känns som att Eyvind är så liten? Men han verkar trivas bra, och personalen är väldigt trygg och omhändertagande. Men det värker i mitt hjärta.

Det känns ju som även min höst börjat, nu när barnen fått rutiner. Dock börjar jag inte jobba förrän på onsdag - om en vecka. Ska försöka ta vara på dagarna och inte bara ha ont i mammahjärtat tills dess. Finns en del olika projekt: måla möbler vita, städa, läsa chefsböcker, skriva på den där gamla artikeln....mest är jag sugen på att komma igång. Här är i alla fall Calle på väg till jobbet:-)

I alla fall måste vi väl avslutningsvis säga att den stora flytten gått väldigt bra. Det är otroligt hur man kan flytta 6 hela liv till en annan stad, ett annat hus, till andra vänner - till något helt annat - och att det ändå bara fungerar. Lika konstigt är det hur lätt man anpassar sig, och hur självklart det nya känns efter ett par veckor. Det gamla känns mycket långt borta. Och det var ändå vår enda verklighet till för bara 5 veckor sedan.

Må väl!

Känns bra!

Hejsan!
Dem 2 veckor vi har bott här har varit väldigt intressanta, Intressant stad kan man säga. Men i alla fall så vill jag säga att det finns bra affärer T.ex smyckeaffärer & frisörsalonger! Jag har redan hittat 5 & en halv kompisar (vad jag menar med en halv är att vi har träffats men inte lekt så mkt)
//Kram inez

Bo i Luleå

Att komma till en ny plats är väldigt roligt. Vi har tagit oss runt mycket i området de närmaste dagarna - hittat vägarna till bästa badplatsen, centrum med sånt som konditori och pizzeria, lekplatsen, Statoil, skolan...är glad att min cykel för en gångs skull hållit sig hel och användbar. Mest är det Inez och jag som farit omkring. Tror hon tyckt det varit minst lika spännande. Miranda råkade krascha med cykeln redan andra dagen, och tänker inte cykla något mer innan skrubbsåren läkt. Att cykla till stormarknadsområdet Storheden blev dock lite för spännande - det var i stort sett omöjligt att ta sig fram bland semestrande norrmän och andra galna bilister på de enorma parkeringsytorna.

Det är väldigt skönt att bo i civilisationen igen, jag njuter av lättheten av att nå allt jag behöver inom några minuter och att inte behöva planlägga ärenden och skjutsningar minutiöst för att slippa köra ytterligare någon vända till stan och tillbaka. Det är lite häftigt att vi trots det civiliserade läget har både blåbär på tomten och nära till badstranden. Känns i alla fall just nu, som det blev helt rätt, detta.  Luleborna skulle nog i och för sig skratta åt mig, för i deras ögon är nog inte Gammelstad det mest stadsnära. Men för en som bott i skogen de senaste 7 åren är det hur mondänt som helst!

På väg ner till stranden

Dagarna går snabbt. Nu har vi fått igång ett liv som fungerar - har hittat de viktigaste sakerna i kartongerna och börjat fundera på möblering. En del kluriga möbleringstankar - hur få till det i hallen, vad ställa i utrymmet mellan kök och matplats....? Calle monterar just nu universalhyllor för LP-skivorna i gillestugan - det enda rum i huset där furu är tillåtet;-) (fick en överdos av furu i förra huset). Vi har fixat i barnens rum också, även om allt finlir kvarstår. Cecilia som fick det minsta rummet har fått en ny säng med förvaring under. Det blev bra. Synd att jag inte har några roliga bilder på huset att ladda upp, men ska försöka ta några imorgon när det är ljust.

Samtidigt pågår sommaren för fullt. Vi går till stranden, barnen är med sina nya kompisar, Eyvind upptäcker världen. Blåbärssnåren och asfaltsvägen framförallt. 

Jag har frågat barnen vad de tycker om flytten, och hur det är att bo här. Tycker det har gått väldigt bra för både Inez och Miranda. De har båda hittat kompisar och haft riktigt kul. Miranda blev deppig första dagarna av att det inte var ordning på hennes saker, men då fick jag fokusera på att hjälpa henne sortera och ställa i ordning och så har det blivit lugnt på den fronten. Inez sover ikväll över hos en ny kompis. Cecilia har inte haft samma tur - 4-åringar är inte lika synliga i området som äldre barn och hon känner sig blyg. Vi har cyklat runt och tittat lite och nog kan jag se en och annan som ser ut att var i hennes ålder, men hon har inte velat ta kontakt. Det kommer förstås att lösa sig, men just nu blir hon lite isolerad och det är inte roligt för henne. Många DVD-filmer..... Nu på kvällen blev hon sentimental och plockade fram sin cd-skiva med bilder från sitt "gamla dagis", som vi bildspelstittade på. Hon längtar efter sina kompisar.

Cecilia längtar efter sina kompisar och känner sig ensam

Avslutar med en fin bild på en glad frukostätande Eyvind. Han gillar det här stället. God natt!

Mammas tekopp är bäst