Spara eller inte?

Nu har vi minskat ner på arbetandet och gått in i lugnare sommarliv. Så lugnt det nu kan bli när flytten är knappt tre veckor bort, och när man har 4 barn av varierande sinnelag och ålder.

Vi har gått in i en aktiv rensningsfas. Även om jag varit mycket systematisk och rensat en hel del hittills, så har sorteringen nu avancerat i svårighetsgrad. Och jag har givit upp vad gäller personliga minnen - alla brev, vykort och foton, halsduk från tibetansk munk, löshår från Gambia etc - allt det har packats ner och får följa med. Sorteringen och rensningen av dessa saker kan jag göra när jag får min 40-årskris om några år.
Fula möbler åker ut, särskilt furu. (Om jag hinner ska jag måla om några av dem). En del böcker tänkte vi i alla fall kasta - men ska vi behålla några bara för att de är snygga?

Ja, jag behåller de här och några till i min Wahlströmssamling. Några kassar åker iväg till Returbutiken i alla fall. Och småbarnsleksakerna ryker. Säljer en barnvagn på Blocket.

När det gäller barnens egna saker är det svårare. Jag har fått gå runt och rensa bland teckningar och småsaker - t.ex. happy meal grejer, tre av varje - och en del oälskade gosedjur. Annars har jag faktiskt inte kunnat kasta så mycket.

En av Mirandas småsakssamlingar, kastas inte:-)

När det kommer till familjens fyrbenta medlemmar, katterna och kaninerna, hade vi tänkt behålla. Alla katterna följer med, även om jag undrar hur de kommer att klara det nya livet. Det är ju visserligen en skog i anslutning till nya huset där de kan röja omkring, men också en massa villor med potentiella katthatare (mardröm). Kaninerna får, om allt går som det ska, flytta in till en familj som har mer tid för dem. Det tror jag kan bli bra. Samma familj tar hand om den tjocka malen och de tre överlevande platyfiskarna.

Jag har, tack vare min sambo, upptäckt en väldigt fin flyttblogg - Livet i Grundtjärn. En helt annan typ av flytt är det - en ung tjej, som flyttat från Göteborg till skogen i Västernorrland. Där har hon funnit sin livskvalitet, som hon inte kunde hitta i storstaden. Jag förstår henne verkligen, och att bo i sörmjöle har varit lite av en liknande upplevelse av livskvalitet. Vakna upp till fågelsång, de svarta, stjärnklara nätterna, den totala tystnaden och den stilla naturen. Havsbad i avskildhet. Men också myggor, längtan efter att snabbt komma till en affär och handla saltlaktrits, asfalt till barnen att lära sig cykla på, slippa skjutsa till aktiviteter inne i stan. Nu blir det ett mellanting. Skog och älv utanför, men Norrlands största köpcentrum Storheden 1 kilometer bort. Hur ska det gå, hur ska det gå?

Överraskningsparty

Hej!
Idag fick jag årder att åka till min kompis. Hon sa att vi skulle vara med varann. När jag kom dit satte min kompis 'Selma' på mig en ögonbinda och sa att vi skulle leka blindbock. Men när jag kom in tog hon av mig ögonbindan och alla tjejer (förutom en som inte kunde komma) hoppade fram och skrek ÖVERRASKNING! Jag vart jätte överraskad och började nästan gråta (av glädje så klart)
/Inez

Avslutningar!

Nu har flyttandet gått in i en fas av avslutningar och avsked. Kanske just därför har också vemodigheten avstannat; det skulle vara alltför plågsamt att ständigt stå med gråten i halsen och säga adjö. Skolavslutningen gick bra - då var det ändå kallt och man längtade hem;-)

Största syster Mika värmer frusna flickor på skolavslutningen i förra veckan

Idag är det dags för after work med jobbkompisar, i sig inte någon avslutning, men antagligen sista gången. Precis som sista bokcirkelträffen i förra veckan. Hade strategin att låtsas som att det var vilken bokcirkelträff som helst, även om det förstås inte fungerade fullt ut. Imorgon blir det avtackning på jobbet. Det blir svårt, eftersom det är flera jag verkligen kommer att sakna att ha omkring mig. Dock är det nog även i det här fallet avskedet till förskolan som blir det svåraste. Vi som inte har släktingar eller familj här i byn/ har känt ett oerhört stort stöd från förskolan och den fina personalen. De har varit väldigt värdefulla. I alla fall känns det så för mig. Det är dem som barnen har haft sin dagliga kontakt med, och som faktiskt känt barnen bäst av de vi har omkring oss. Stöttat dem och lärt dem en hel massa. Förhoppningsvis har pedagogerna det professionella förhållningssätt till denna slags avsked som jag saknar, annars lär det bli tårdrypande på torsdag när det är sista dagen. Jag ska i alla fall se till att köpa dem en fin tårta till förmiddagsfikat, som tack för alla dagisår!

Inte länge

Nu är det inte långt kvar tills vi ska flytta. Imorgon är det exakt en månad kvar! Det kommer att bli jättesvårt att lämna vänner, grannar, skola och mkt mer. För idag när jag och mina grannar var med varann så insåg jag att det var super kul och att jag aldrig kommer glömma den stunden.
Det var nog allt för mig.
mvh Inez

Presenter i skolan!

I dag fick jag massa presenter av alla mina kompisar i skolan! Det var så häftigt! Jag fick en bok med en massa bilder som dem hade ritat åt mig och min bästis alva och min kompis selma har gjort en liten (okej inte direkt liten... STOR) förvaringshylla som är blå! Jag ska bara säga er att man blir väldigt rörd när man får såna presenter av hela klassen! Och på fritids i Måndags/Tisdags så presenterades alla som skulle sluta fritids eller flytta.. Så jag vart presenterad och bjöds på kladdkaka.
Kramar Inez!

Ett hem

De gånger jag flyttat hittills i mitt liv har det varit lätt att förflytta känslan av ett hem till det nya boendet. Kanske kommer det automatiskt med förflyttningen av liv och saker? Jag tror inte det är något undantag denna gång, kanske bara lite mer komplicerat. Många personer, flera husdjur, väldigt mycket saker....och så att vi flyttar från ett hus som vi faktiskt byggt. Innan: bara skog (björk, gran, myggor, blåbär, hallon, myrstackar, skogsmöss, rådjur) Det är ju extra känslosamt - att förstå att huset faktiskt inte är en del av oss, utan att det stannar kvar på plats medan våra liv fortsätter någon annanstans. Jag är ju egentligen inte av det andliga slaget, men jag är ändå säker på att huset kommer att sakna oss lite. Även om det kommer att gilla att de nya ägarna har mer tid att ta hand om det än vad vi har.

Huset vi flyttar till har en längre historia. Vi känner inte till så mycket av det, men samma familj har bott där sedan det byggdes 1974. Jag tror att det huset kommer gilla att det flyttar in en massa barn, när vi var där i förrgår kändes det som att det väntar på oss. Liksom alla barn på gatan. De samlades i en nyfiken skara en bit bort.

Här kommer några bilder på nya huset. Om någon har tips på färg för träpartierna, t.ex. vid fönstren på baksidan, är jag tacksam. Jag är själv lite inne på mörkgrått (grunden är nymålad i den färgen), men har inte riktigt fått gehör för detta. Brunt ska det då inte vara, även om det är tidstypiskt för decenniet då det byggdes. Vad gäller bilderna från insidan av huset, så förstår jag att mäklarna fotograferar som de gör. Jag hade helt klart behövt kunna ta specialbilder med panoramafunktion och vidvinkel och allt vad det heter. Det kommer nog ett intredningsinlägg framöver, för nu har jag börjat fundera på möbleringen i respektive rum. Det ska bli spännande att se om vi kan få det att bli färgglatt trots att alla väggar är vita. I vårt nuvarande hus är väggarna lila, gula, gröna, röda och svarta!

Cecilia i entrén.

Baksidan, trädgården och Eyvinds huvud

Barnen provsitter bastun

Vardagsrummet

Ett av barnsovrummen

Det svart-vita köket

Luleå!

Hejsan! Nu är vi i Luleå och i morgon ska vi besöka min och syrrans skola och mina andra syskons dagis. Just nu bor vi på en underbart hotell som heter Stads hotellet. På det här hotellet är det jättebra utsikt från 1:a våningen som vi nu bor på och så är det bra utsikt från 2:a våningen som vi bodde på förra gången vi var här.
Här kommer en underbar bild på en underbar utsikt!

//Inez

Från Umeå till Luleå

Umeå har ju aldrig varit min hemstad, så det känns inte speciellt konstigt att flytta härifrån. Snarare känns det som att det är på tiden. Har ju bott här sedan jag började bibliotekarieutbildningen 1998, så det blir 13 år nu till hösten. Visst har jag trivts här, men inte mer än jag trivdes i Göteborg, som var den första stad jag flyttade till efter gymnasiet. Jag har däremot kommit fram till att jag är norrlänning - inte i första hand umebo. I detta nu känns det som att jag alltid skulle vilja bo i Norrland. Avsaknaden av vår till trots. Och fastän många av männen här älskar traktorer, jakt och snöskotrar (ofta är det samma män).
Nu ska jag ju flytta från Umeå till Luleå, så jag blir ju snarare ännu mer norrlänning. Däremot är ju inte Luleå Björkarnas stad. Lika bra det, eftersom myggen älskar björk. Få se om det blir mer eller mindre myggigt i min nya stad. Här ute i Sörmjöle är det lite väl mycket mygg just nu. I alla fall - jag fick en fin ljusstake från min arbetsplats, och den kommer då påminna mig om att jag bott nästan 13 år av mitt liv i Umeå - Björkarnas stad. Detta är också staden där mina 4 barn kommit till världen. Så nog kommer jag att minnas, alltid.

Nya skolan!

Min nya skola heter Öhemsskolan och den verkar trevlig men jag har aldrig förut gått i en sådan stor klass med typ 30 personer. Mamma ska börja jobba som bibliotekschef och det verkar kul för henne.
/Inez

Cykeltur till stranden

Tog cykeln och två barn och drog ner till stranden. Det var helt underbart vackert idag, sådär som det bara är några dagar per år. Har man tur är det fler än så, men oftast inte. Träffade en annan tjej och hennes dotter där, de ska också sälja hus och flytta härifrån. Vi funderade på hur man kan lämna en så underbar plats. Finns nog inget svar på den frågan - vi hade inget i alla fall. Det var barnens första bad för i år, och det hinner bli många till, förhoppningsvis.

Vemodet jag tjatar om höll sig kvar idag med - hade utvecklingssamtal på förskolan, och insåg att det var det sista. Inte alltid man får kramar av förskollärarna heller, men det fick jag idag, så då blev jag ännu mer gråtmild. Vi har hunnit med ett antal utvecklingssamtal, ca 25 borde det bli, sedan vi flyttade hit för 7 år sedan. Då har vi haft tre barn på dagis sedan dess. Vårt fjärde får starta med förskola på nya stället. På många sätt är det just genom barnen vi blivit rotade här - vi har ju inga släktingar eller egna vänner. Men med alla barnen, deras vänner och grannkompisar, förskolan och skolan och alla aktiviteter så blir man starkt bunden till andra människors liv och vardag, här på plats. Så mycket som är gemensamt.

Nu får vi se om Inez kommer med något inlägg framöver. Nu sover hon i alla fall. Vi får hoppas på morgondagen!

Fixardag...och fortsatt vemod

Hela förmiddagen gick åt att prata med banker, mäklare och att skriva listor. När jag väl börjar ordna praktiska saker så är det svårt att sluta. Men det är bra också - då blir det gjort och så kan jag övergå till mer djupsinnigt arbete sedan. Idag blev det dock inte så mycket med det.
Jag hade ju tänkt ut en lösning för hur vi logistiskt ska förflytta oss, husdjuren och bohaget till nya huset - som Inez skriver: "fyra timmar bort" -  men nu föll kanske idén på att vi måste dit några dagar innan dess också - för att skriva på de sista pappren på banken (har glömt nu vad alla papper heter, men återkommer om det). En alternativ lösning är att jag eller min sambo åker dit ett varv först, för allt pappersarbete. Min logistiska plan  i alla fall: Dag 1. Calle (min sambo) åker till nya huset med husdjur, madrasser etc medan jag övervakar flyttfirmans packning av grejer i gamla huset (har förträngt vem tar hand om barn och matlagning). Dag 2. Flyttfirman lastar. Vi åker till nya huset, somnar utmattade på madrasser, dricker välling ur mugg. Dag 3. Flyttfirman kommer till nya huset. Vi är där, tar emot alla möbler och kartonger. Dag 4. Flyttfirman sköter uppackning. Ser mig själv stå i dörröppningen med fyra armar som viftar och pekar åt olika håll, så att allt ska hamna rätt. Måste jag tillägga att jag har ett barn på varje arm?
Det vemodiga idag bestod av en fin lunch med fina vänner. Dem vill jag ju inte tappa bort!

Mot vårt nya hus!

Hejsan!
På måndag v, 24 så ska vi åka mot vårt nya hus och ta lite bilder som säkert kommer läggas upp här på bloggen. Nu tänkte jag (Inez) Skriva lite fakta om vårt nya hus.
Huset har 3 våningar, Huset har 2 balkonger, Huset har en bastu, Det är ett hus för en stor familj som vi.
Huset är gammalt men jätte fint och man får en härlig känsla direkt som man kommer innanför dörren. Det är t.ex väldigt stadiga trappor och huset är bra gjort. Altanen är lite sönder och så är det lite repor i kanterna vid dörren.
/Inez

Sista dagen på långhelgen

Idag har jag pendlat mellan vemod över att flytta och lättnad över detsamma. Snabba känslokast, helt klart. Vemodigheten dyker upp när jag tar en cykeltur till stranden, eller de stunder när barnen leker med vänner och grannbarn. När vi dricker kaffe på verandan, i solen. Kan man egentligen ha det bättre än så här?

Lättnad kan dyka upp av andra anledningar - när jag ser allt ogräs i rabatterna, eller när jag inser att affären är stängd och vi inte orkar åka iväg med bilen. Av någon anlednng har jag fått för mig att det blir lättare på nästa ställe - med stormarknadsområdet 1 1/2 km bort.....

Inez tycker det ska bli lyxigt med två balkonger:-) Först och främst ska balkongräckena i alla fall bytas! Står på besiktningspappren att det måste göras. Och en del annat, egentligen bara utvändigt. Ska kolla allt det ordentligt när vi åker till Luleå nästa helg.Då tar jag lite bilder också!

Imorgon är det arbetsdag igen. Ska försöka fokusera ordentligt. Lite svårt nu när det är både sommar och snart min sista arbetsdag på detta jobb!

Flytten

Vi ska flytta 4 timmar bort och det känns både spännande och tråkigt. Vår nya lägenhet är jätte mysig och mycket lyx på grund av att vi kommer att ha 2 balkonger.
Och så vill jag presentera mig
Inez, Jag är 8 år och har även 2 andra bloggar.
/Inez

Just nu

Det allra mest praktiska skulle vara om saker och ting avklarades i rätt ordning. Så fungerar det dock inte i praktiken. Vi började med att köpa hus i nya staden, nu håller vi på att sälja vårt hus på gamla stället. Jag har fått jobb, men ännu inte min sambo. Skolor och dagis är dock ordnade. Det svåraste är att ha tålamod - man vill gärna att allt ska fixa sig snabbt.
Det känns dock som det mesta är under kontroll, vi betar av allt eftersom.

Vi är 6 i familjen, 4 barn. Om de fick välja skulle vi förstås inte flytta. De vill stanna på sin gamla skola/förskola och med sina gamla vänner. Jag tyckte först att det var det allra värsta med flyttbeslutet - att flytta barnen, dra upp dem från deras rötter. Nu känns det bättre. Det har nog att göra med att vi vet mer nu om var vi ska bo, om skolan och förskolan där. Och kanske för att allt känns lättare när man faktiskt bestämt sig. Kanske kan vissa saker t.o.m. bli bättre än nu?

Vi flyttar från en liten by till ett villaområde i utkanten av en stad. Det blir väl vissa förändringar, men kanske inte så stora trots allt. Asfalterad infart är bra för basketspelande småtjejer, mindre tomt är bra för föräldrar som tycker det är alltför betungande med mycket ogräsrensning. Mindre tomt kan i och för sig bidra till att katterna stör grannarna också. Men vem vet?

Flyttlasset går i v. 29 - så vi har lite mer än en månad på oss. Tills dess är det mycket som ska ordnas som sagt. Inte minst planen för hur vi konkret flyttar. D.v.s. hur vi förflyttar fyra barn, tre katter, två kaniner, ett akvarium och oss själva på bästa sätt. Och så hela bohaget. Och vad ska vi lämna kvar, vad ska säljas på Blocket? Flyttstädning? Orkar vi det själva?

Ni ska få höra massor om detta på denna blogg. Jag och Inez kommer att berätta allt om vår flytt:-)