Avslutningar!

Nu har flyttandet gått in i en fas av avslutningar och avsked. Kanske just därför har också vemodigheten avstannat; det skulle vara alltför plågsamt att ständigt stå med gråten i halsen och säga adjö. Skolavslutningen gick bra - då var det ändå kallt och man längtade hem;-)

Största syster Mika värmer frusna flickor på skolavslutningen i förra veckan

Idag är det dags för after work med jobbkompisar, i sig inte någon avslutning, men antagligen sista gången. Precis som sista bokcirkelträffen i förra veckan. Hade strategin att låtsas som att det var vilken bokcirkelträff som helst, även om det förstås inte fungerade fullt ut. Imorgon blir det avtackning på jobbet. Det blir svårt, eftersom det är flera jag verkligen kommer att sakna att ha omkring mig. Dock är det nog även i det här fallet avskedet till förskolan som blir det svåraste. Vi som inte har släktingar eller familj här i byn/ har känt ett oerhört stort stöd från förskolan och den fina personalen. De har varit väldigt värdefulla. I alla fall känns det så för mig. Det är dem som barnen har haft sin dagliga kontakt med, och som faktiskt känt barnen bäst av de vi har omkring oss. Stöttat dem och lärt dem en hel massa. Förhoppningsvis har pedagogerna det professionella förhållningssätt till denna slags avsked som jag saknar, annars lär det bli tårdrypande på torsdag när det är sista dagen. Jag ska i alla fall se till att köpa dem en fin tårta till förmiddagsfikat, som tack för alla dagisår!