Spara eller inte?

Nu har vi minskat ner på arbetandet och gått in i lugnare sommarliv. Så lugnt det nu kan bli när flytten är knappt tre veckor bort, och när man har 4 barn av varierande sinnelag och ålder.

Vi har gått in i en aktiv rensningsfas. Även om jag varit mycket systematisk och rensat en hel del hittills, så har sorteringen nu avancerat i svårighetsgrad. Och jag har givit upp vad gäller personliga minnen - alla brev, vykort och foton, halsduk från tibetansk munk, löshår från Gambia etc - allt det har packats ner och får följa med. Sorteringen och rensningen av dessa saker kan jag göra när jag får min 40-årskris om några år.
Fula möbler åker ut, särskilt furu. (Om jag hinner ska jag måla om några av dem). En del böcker tänkte vi i alla fall kasta - men ska vi behålla några bara för att de är snygga?

Ja, jag behåller de här och några till i min Wahlströmssamling. Några kassar åker iväg till Returbutiken i alla fall. Och småbarnsleksakerna ryker. Säljer en barnvagn på Blocket.

När det gäller barnens egna saker är det svårare. Jag har fått gå runt och rensa bland teckningar och småsaker - t.ex. happy meal grejer, tre av varje - och en del oälskade gosedjur. Annars har jag faktiskt inte kunnat kasta så mycket.

En av Mirandas småsakssamlingar, kastas inte:-)

När det kommer till familjens fyrbenta medlemmar, katterna och kaninerna, hade vi tänkt behålla. Alla katterna följer med, även om jag undrar hur de kommer att klara det nya livet. Det är ju visserligen en skog i anslutning till nya huset där de kan röja omkring, men också en massa villor med potentiella katthatare (mardröm). Kaninerna får, om allt går som det ska, flytta in till en familj som har mer tid för dem. Det tror jag kan bli bra. Samma familj tar hand om den tjocka malen och de tre överlevande platyfiskarna.

Jag har, tack vare min sambo, upptäckt en väldigt fin flyttblogg - Livet i Grundtjärn. En helt annan typ av flytt är det - en ung tjej, som flyttat från Göteborg till skogen i Västernorrland. Där har hon funnit sin livskvalitet, som hon inte kunde hitta i storstaden. Jag förstår henne verkligen, och att bo i sörmjöle har varit lite av en liknande upplevelse av livskvalitet. Vakna upp till fågelsång, de svarta, stjärnklara nätterna, den totala tystnaden och den stilla naturen. Havsbad i avskildhet. Men också myggor, längtan efter att snabbt komma till en affär och handla saltlaktrits, asfalt till barnen att lära sig cykla på, slippa skjutsa till aktiviteter inne i stan. Nu blir det ett mellanting. Skog och älv utanför, men Norrlands största köpcentrum Storheden 1 kilometer bort. Hur ska det gå, hur ska det gå?