Cykeltur till stranden

Tog cykeln och två barn och drog ner till stranden. Det var helt underbart vackert idag, sådär som det bara är några dagar per år. Har man tur är det fler än så, men oftast inte. Träffade en annan tjej och hennes dotter där, de ska också sälja hus och flytta härifrån. Vi funderade på hur man kan lämna en så underbar plats. Finns nog inget svar på den frågan - vi hade inget i alla fall. Det var barnens första bad för i år, och det hinner bli många till, förhoppningsvis.

Vemodet jag tjatar om höll sig kvar idag med - hade utvecklingssamtal på förskolan, och insåg att det var det sista. Inte alltid man får kramar av förskollärarna heller, men det fick jag idag, så då blev jag ännu mer gråtmild. Vi har hunnit med ett antal utvecklingssamtal, ca 25 borde det bli, sedan vi flyttade hit för 7 år sedan. Då har vi haft tre barn på dagis sedan dess. Vårt fjärde får starta med förskola på nya stället. På många sätt är det just genom barnen vi blivit rotade här - vi har ju inga släktingar eller egna vänner. Men med alla barnen, deras vänner och grannkompisar, förskolan och skolan och alla aktiviteter så blir man starkt bunden till andra människors liv och vardag, här på plats. Så mycket som är gemensamt.

Nu får vi se om Inez kommer med något inlägg framöver. Nu sover hon i alla fall. Vi får hoppas på morgondagen!