Miranda vill inte flytta

Det har varit svårt att få tid att blogga, varje tom sekund fylls av göromål, eller sövande trötthet. Nu har jag garderat mig med ett glas vin och jordgubbskola, så jag borde kunna hålla igång ett tag. Brolle blev väldigt intresserad av att vara med och blogga lite, han också (eller: han vill visa upp sig på bild).

Vår snyggkatt, Brolle.

Idag har vi kastat och skänkt bort grejer. Mycket kom till Röda Korset (och ja, jag fortsätter behålla wahlströmsböckerna). Igår flyttade kaninerna och fiskarna - alla utom jag verkar vara glada över det. Tycker det blir så tomt, vill nog egentligen ha ett hus med många djur. Synd bara att det inte är helt kompatibelt med ett krävande jobb och fyra krävande barn.

Miranda, som sagt. Hon är ledsen för att vi ska flytta. Och hon vill att jag skriver om det på bloggen. Hon vill bo kvar i det här huset, och hon vill kunna sitta i soffan och se sin fina favoritbjörk utanför. Jag visste inte att hon var förtjust i den, men för någon vecka sedan var hon vaken till midnatt och grät över flytten, och då berättade hon om sin favoritbjörk. Jag försäkrade, som den tröstande mor jag försöker vara, att det finns fina tallar på den nya tomten. Men Miranda tycker bara om björkar.

Miranda vill helst inte ändra på sånt som redan är bra, och jag förstår henne. Det kan ju bli sämre. Nu tror vi ju inte att det kommer att bli sämre, men det tror förstås hon. Skolan är fulare och inga nya kompisar kan vara så bra som de bästa vänner hon har nu: Ida, Lovisa och Johanna. Jag förstår att hon gråter. Det här är början på ett brev...

Och så ritar hon bilder, som riktigt visar hur hon känner. Här kommer några exempel på Mirandas sorgsna alster.

En väldigt ledsen Pikachu

En snabbskiss som liknar Munchs Skriet.

Till råga på allt flyttar vi när Miranda ska fylla 7 år. Hur firar man en 7-åring mitt i kaoset, när man flyttat ifrån dem man skulle ha bjudit på kalaset?

Och vad gör en mamma, annat än att trösta? Och kanske inte ens alltid det, nu när det är fullt upp med annat hela tiden. Jag tror ju, trots allt, att det kommer att bli bra för Miranda. Det är min fasta övertygelse. Hon kommer att få nya kompisar. Hon kommer att trivas i sitt nya rum, som hon slipper dela med storasyster. Och så måste vi se till att hon håller kontakten med sina gamla vänner. Vi får se om Miranda lägger in någon kommentar på inlägget här imorgon, hon är nyfiken på att läsa vad jag skrivit.

Nu ska jag hasta vidare i flyttstöket. Med några räkningar och ett glas vin!