Varm sommarkväll

Vi jobbar på, barnen sover äntligen och det går att tänka någorlunda. Det är en mystisk, mörk, varm sommarkväll i Sörmjöle. Undrar hur kvällarna känns vid älven i Gammelstad - inte kan det väl vara som havsbrisen här?

Dagen har gått bra rent praktiskt. Flyttfirmans flyttgubbar och flyttkillar (flyttkillar=sommarjobbare i 20-årsåldern, flyttgubbar=rutinerade åretruntare, 40-årsåldern) var duktiga och packade i så rask takt att man fick rädda undan grejer så snabbt man bara kunde. Cecilia ser det hela som ett mysterium: nu måste hon gömma saker, så att gubbarna inte hittar dem! Hon gillar inte att de packat ner alla petshopfigurer och gosedjur. De råkade packa ner winx-tidningen också, vilket kvalificerar dem till skurkar.

Snabbt, snabbt....

Vinylskivorna är nu prydligt nerpackade i numrerade kartonger

På ett mentalt plan har det varit ganska ledset. Cecilia och Miranda är helt emot flytten och tycker bara att det är negativt. Vi har slagit in flyttpresenter, och det är inga glada meddelanden på dem precis. Vi hade hittat små fina ljusstakar på Expo med texten "Bästa vän" och "Speciell vän".

Flyttpyssel

Mirandas paket till Lovisa

Och så har de varit speedade. Jag vet inte om Inez själv håller med, men nu är tempot verkligen så högt som det maximalt kan bli. Uppvarvningen har nått sin kulmen (hoppas jag). Så medan Cecilia och Miranda har varit ledsna, så har Inez hoppat runt och varit i farten precis överallt, samtidigt som hon pratat oavbrutet. Eyvind har också varit maximalt i farten, han gillar att det händer grejer. 

Inez har klättrat högst upp i packningshögen

Eyvind på lastbryggan!

Vi vuxna börjar bli rejält trötta, för oss har det ju varit en lång process som började redan i april med planering och beslut. Hoppas vi kan komma till ro litegrann på nya stället under augusti. Kanske en god kopp kaffe i solen? En sovmorgon? Eller en promenad vid stranden? Få läsa ut boken....

För barnen är det nu det börjar. Flytten är nu - det som har varit tidigare och som vi jobbat på med, har inte ingått i deras flyttprocess. När de tänker sig flytten, så är det flyttlasset och att inte vara kvar här med kompisarna - som funnits med. Inte allt det andra. Inte kasta, rensa, tänka, kategorisera, planera, tankemöblera, fylla i papper, ringa samtal, städa i trädgården, logistiska lösningar, bäst för barnen, bäst för katterna, packa hit, packa dit... Så inte konstigt att de är uppvarvade - och ledsna. Och inte konstigt att vi vuxna är trötta heller för den delen.

Imorgon fortsätter äventyret. Prick kl 08.00. Avslutar med en rolig bild på Calle när han tar ner vår fina lampa, 4,5 meter över golvet!  Stegen placerades ovanpå köksbordet och så Calle och en lång pinne ovanpå det. Medan jag stod på golvet och ropade: Du får inte ramla ner, du får inte dö nu! Vi behöver dig! Allt gick bra, tack och lov!

Gick bra